26/7 – Café fix

Centralt beläget vid Fridhemsplans tunnelbanestation ligger Café fix, som enligt skyltningen är Stockholms äldsta café. Denna benämning är till en överdrift, vilket som konstateras på internet där caféet istället beskrivs som ett av Stockholms äldsta caféer, men även detta kan man vara källkritisk till. Trots caféets långa historia märks inte detta på cafénamnet, och inte heller på den modernt utrustade uteserveringen. Däremot består caféinredningen inomhus bland annat av en kristallkrona, pråliga guldspeglar och en bekväm, klassisk inredning. För den som önskar finns det sittplatser inomhus som är mer undanskymda – vilket som gör att den trafikerade vägen utanför inte märks av alls. 
Gällande fikat erbjöd Café fix ett relativt begränsat utbud. Detta var inte till deras nackdel, då utbudet istället kändes som det allra bästa och det allra smarrigaste. Vi beställde varsin valnötsbrownie, som personalen garnerade med varm chokladsås. Chokladsåsen – och det faktum att den var varm – höjde både smakupplevelsen och den dekoreativa upplevelsen av kakan. Däremot ansåg vi att brownien innehöll för få valnötter för att kunna profiliera sig som en valnötsbrownie, men överlag var smakupplevelsen positiv. De hade även ett brett och gott dryckutbud – och någonting förvånande var att cappuchinon bara kostade två kronor mer än det vanliga kaffet. Däremot tillkom en kostnad för påtår, vilket som vi tyckte var lite snålt. 
Sammanfattningsvis fick vi ett positivt intryck av Café fix. Caféet var inbjudande och vi tror med all säkerhet att många stamgäster återvänder dit för att sitta i ett hörn och läsa morgontidningen – eller kanske för att småprata med den trevliga personalen. Däremot sticker inte Café fix ut i mängden, så om vi skall ge caféet lite konstruktiv kritik skulle vi föreslå att de försöker att utmärka sig på ett annat sätt än genom att felaktigt uppge att de är Stockholms äldsta café. Så lättlurade är vi faktiskt inte. 
 
Betyg:
Fika:
Dryck:
Kundbemötande:
Miljö:
Slutgiltigt omdöme:

25/7 – Tullgarns värdshus, Stallcafé

Strax innan Stockholm leder en avfart oss av en slump till Tullgarns värdshus – och denna slump visar sig inte leda till någon besvikelse. I ett gammalt slottsstall – som består av lyxiga hästspiltor som numera har renoverats och använts som sittplatser – ligger ett mycket litet och mycket mysigt café vid namn Stallcaféet. De serverar rikliga bakverk till ett medelpris, och dessa smarriga bakverk går sedan att avnjuta utomhus på deras mysiga servering – om man inte väljer att fika i en uppsmyckad spilta, förstås.
Vi valde att smaka på deras morotskaka och bullfläta. Morotskakan var vackert garnerad med kanderad morot och  hade dessutom ett rikligt lager med glasyr. Dessutom dominerade inte morotssmaken, vilket som vi tyckte gjorde kakan ännu mer smarrig. Den vackert gjorda bullflätan var som ett fyrverkeri av olika smaker, och fikat föll oss därför i smaken.
Precis som med många andra caféer, så var kaffeutbudet en brist. Det fanns inga andra kaffedrycker utöver vanligt svart kaffe, men däremot ingick påtår. Vi måste även passa på att hylla den trevliga personalen samt dissa de otrevliga cafégästerna vid bordet intill oss som ej plockade undan sin bricka efter sig, i och med att de menade på att ”personalen måste ju ha någonting att göra”. Personalen gör mer än tillräckligt, och det är tack vare deras charm och den otroligt vackra slottsmiljön som vi gärna kan tänka oss att återkomma dit igen.
 
Betyg:
Fika:
Dryck:
Kundbemötande:
Miljö:
Slutgiltigt omdöme:

19/7 – Landhs konditori, Mullsjö

Landhs konditori – som ursprungligen härstammar från Mullsjö, men nu även har spridit sina caféer till Habo och Bankeryd – är känt även långt utanför Mullsjötrakterna. Är det deras fika som är exemplariskt bra eller det centrala läget med vacker utsikt över Mullsjön som gör att konditoriet är så omtyckt? Under en halvmulen söndag valde vi att undersöka detta, och i och med att de under söndagarna dessutom har en fikabuffé, kändes detta som ett lämpligt tillfälle att smaka på så mycket av deras fikautbud som möjligt. 
Först och främst: i och med att vädret inte var solskensvackert, valde vi att placera oss vid ett bord inomhus. Trots de stora panoramafönstren med sjöutsikt, är inomhusmiljön ganska anonym. Det finns helt klart ett vackert ljusinsläpp i lokalen, men inredningen känns ganska trist och opersonlig, och säger ingenting om caféet i sig. Däremot är det ändå fräscht inomhus, och vi vet med oss att caféupplevelsen hade varit bättre om vi hade kunnat sitta utomhus istället. Dock ställer vi oss frågande till varför de inte har pyntat väggarna med fotografier som utmärker Landhs konditori eller Mullsjö – hur fint skulle det inte vara med bilder som berättar Landhs historia för oss? Som visar konditoriets utveckling? Någonting sådant hade uppskattats.
Fikabufféen var relativt utplockad när vi kom dit – vilket som dock kan försvaras med att vi kom dit ett par timmar efter att den hade startat – men utbudet var ändå rikligt. Det fanns färskt bröd, en mängd olika typer av pålägg, frukt och bakverk av alla möjliga slag: bullar, wienerbröd, muffins, cheesecake, chokladbollar, småkakor… Listan kan göras lång. Vi upplevde att fikat höll en bra kvalité – bortsett från muffinsen som var lite för torra – och deras klassiska utbud svek oss inte i första taget. Däremot var inte fikat något extraordinärt – det var gott, men det saknas något för att det ska gå att klassificera det som fantastiskt.
 
Vi kan förstå Landhs popularitet, för utöver gott fika och vacker miljö så finns det även ett strålande drycksortiment. Däremot finns det vissa förbättringspunkter som skulle behöva göras för att få det erkända konditoriet att sticka ut ur mängden och verkligen leva upp till sitt namn. En modernisering av bakverken och mer uttrycksfull lokal skulle vara lösningen på detta. 
 
Betyg:
Fika:
Dryck:
Kundbemötande:
Miljö:
Slutgiltigt omdöme:

17/7 – Wienerkonditoriet

På den centrala gågatan Östra storgatan i Jönköping är Wienerkonditoriet beläget. Caféet ligger i en tvåvåningslokal med tillhörande uteservering, och såhär års samsas både cafégäster och fikasugna fåglar på den markissbeklädda uteserveringen. Överlag kan Wienerkonditoriet beskrivas som ett klassiskt café – både gällande fikautbud, kaffesorter och interiör. Det är bara några mer moderna sorters kakor och dryck som har fått leta sig in i försäljningen, och utöver dem finns det inga spår av den amerikanska prägel som många caféer anammar. 
Under dagens fikabesök deltog bara en av recensenterna, och till ett medelpris beställdes en rocky road-kaka samt en chai latte. Rocky road-kakan var lagom stor och hade en god smak, men däremot var toppingen lite fattig – för som ni ser på bilden garnerades den enbart med två marsmallows av en mindre storlek. Chai latten serverades i ett högt glas och innehöll rikligt med skum, och överlag hade caféet ett intressant dryckutbud. Bland annat fanns det alternativa chai latte-versioner som bland annat hade smak av choklad och frukt, och för den som inte är en kaffedryckare erbjöds även färskpressad juice. 
På bilden ovan syns dagens fikasällskap, och i bakgrunden kan ni även skymta den inrökta Wienerkonditori-miljön. Hur smarrigt fikat än är på Wienerkonditoriet, så andas inredningen en osmaklig mix av 80-tal och mer modern 2000-tals prägel, och inredningen känns väldigt anonym. Ingenting med inredningen är utmärkande, och det känns som att Wienerkonditoriet behöver finna en röd tråd som binder samman nedre plan, övre plan och uteserveringen – exempelvis skulle det vara klokt av dem att enbart använda ett träslag i inredningen. Däremot får Wienerkonditoriet ett plus för att cafélokalen är rymlig och lämnar plats till många ostörda samtal, och hur mediokert trist inredningen än är, så håller både fika och kaffe en hög kvalité. Det är bara skamligt att Wiener-atmosfären inte gör detsamma. 
 
Betyg:
Fika: 
Dryck:
Kundbemötande:
Miljö:
 

Slutgiltigt omdöme:

14/7 – Värdshuset, Idre fjäll

Värdshusets café är förmodligen ett café som många obemärkt går förbi – för trots att det ligger i en central passage i Idre fjäll, där det dagligen strömmar igenom människor, ger caféets ett synnerligen anonymt första intryck. Deras logotyp är trist och skriven med ett typsnitt som vanligen används till brödtexter, typ Arial, och när vi kommer innanför caféets dörrar kvarstår den opersonliga känslan. Inredningen är en mix av trista, klumpiga soffor i mörkt tyg, ljusgråa fåtöljer, soffor av en helt annan modell som inte alls är lika klumpiga och trästolar. Hur låter den kombinationen? Tror ni att Ernst Kirchsteiger skulle benämna caféet som harmoniskt? Nja, inte direkt. 
 
Vi tror dock att Värdshusets röriga inredning beror på att lokalen används både som restaurang- och fikaservering, och att inredningen därför ska gå att nyttja till både långa fikastunder och snabbare luncher. Men problemet kvarstår – inredningen är opersonlig och lokalen är alldeles för stor för att bjuda in till en intim och mysig fikastund. Trots detta kan vi ändå säga att vi fick en mysig fikastund – även fast Värdshusets mångspecialisering tyvärr sken igenom på ett dåligt sätt även när det kom till fikat. Fikautbudet var ingen vidare, men vi hittade en pekankaka och en kladdkaka att hugga in på. Prisklassen var på mellannivå, med priser likt många populära cafékedjor.   
Kladdkakan smakade som en kladdkaka som bakats enligt ett grundrecept, och pekankakan var aningen torr men innehöll god kolasås, och överlag var fikat smakligt. Höjdpunkten med Värdshusets café var ändå deras cappucino, som innehöll rikligt med skum. Däremot hade vi gärna serverats cappucino i större koppar, och vi hade gärna sett att Värdshuset hade skyltat tydligare med kaffedryckerna som de erbjöd. 
Överlag gjorde Värdshusets café ett väldigt anonymt intryck på oss. Ingenting var exceptionellt, och vi tycker det är synd att Värdshusets inte håller en högre fikakvalité, när caféet förmodligen ligger mitt i den mest centrala genomfarten i hela Idre fjäll. En mer lockande logotyp och inredning med mer fjällkänsla skulle göra mycket för cafeéts anseende. 
 
Betyg:
Fika:
Dryck:
Kundbemötande:
Miljö:
Slutgiltigt omdöme:

9/7 – Kaffestugan Turbinhusön

Samma dag som U6 Cycle Tour pågick valde vi att bege oss till Tidaholm. Dagen till ära var det inte cyklister som lockade oss, utan ett besök på Kaffestugan som ligger på den centrala ön Turbinhusön. När vi kom innanför dörrarna i den lilla stugan insåg vi att kombinationen av cykelevangemang och dåligt väder antagligen lockat fler än oss dit – men vi lyckades ändå hitta ett ledigt bord där vi kunde slå oss ner. 
Hur ombonat och mysigt cafeét än är med sina träbalkar i taket och de vackert gammelmönstrade tapeterna, kom vi alla överens om att detta är ett café där fika avnjuts allra bäst en solig sommardag. Då kommer den mysiga uteserveringen väl till pass, där man kan betrakta hur ån Tidan strömmar förbi. För de som har intresse av konst och hantverk finns det även sådana närliggande utställningar att besöka. 
 
Överlag anser vi att Kaffestugan är ett ganska slätstruket café. De erbjuder ett ganska stort fikautbud, och vi har inga synpunkter gällande den smakmässiga biten – men däremot var det inget fika som fick oss att längta tillbaka dit. Det var inget fika som dröjde sig kvar eller på något vis utmärkte sig. Samma sak var det med kaffet och personalen i sig. Allt höll en medelmåttig kvalité, och det enda vi kan klaga på var att vädret var som det var – men det kan inget fikabröd eller ingen fikapersonal i hela världen ändra på. 
Betyg:
Fika:
Dryck:
Kundbemötande:
Miljö:
Slutgiltigt omdöme:
 

28/6 – Vägkyrkans café

Alla vägar bär till Rom – nej, Habo kyrka menade vi förstås. Vägkyrkans café är belagt i en gammal sockenstuga – där delar av den numera ockuperas av en förskola. Från caféets uteservering går det att betrakta den vackert röda kyrkoarkitekturen som syns på håll, men det går också att betrakta de lyckligt lekande kossorna som går och betar på ett närliggande fält. Bland trämöblemanget som är lackat i en läcker mörk nyans, finns det även små enskilda stolar och bord som är anpassade till barn – vilket som tyder på att detta är ett café som besöks av både stora och små. 
 
Det som framför allt utmärker Vägkyrkans café är prisvärdheten. Man får mycket fika för pengarna – men problemet är att fikautbudet är väldigt begränsat. Vi avnjöt varsin tigerkaka – som tyvärr inte alls hade de eleganta ränder som utmärker en tigerkaka – och även en bondkaka. Bondkakan var krispig och var över all förväntan, men överlag fick inte fikabrödet oss att uttrycka någon större glädje. Däremot blev vi glatt överraskade när vi upptäckte att både kaffet och coca-colan (av märket Ubuntu) var fair trade-märkt!
Kan kyrkcaféets ekologiska tänk – gällande dryck – rädda deras betyg? Nja, det är tveksamt. Personalen kändes ointresserad, fikabrödet var torrt, och jämfört med de tidigare caféer som vi har besökt – såsom Årås kvarn och Kivarps gårdsmejeri – så höll omgivningen här helt klart en lägre klass. Däremot hyllar vi deras prisvärdhet, och besöket gjorde oss åtminstone inspirerade till att baka bondkakor. 
 
Betyg:
Fika: 
Dryck: 
Kundbemötande:
Miljö:
Slutgiltigt omdöme:

14/6 – Årås kvarn

Har ni en ledig sommardag och befinner er i Ulricehamnstrakterna? I sådana fall rekommenderas ett besök i Kölingared, nämligen bestämt vid Årås kvarn. Den gamla kvarnen kommer garanterat få era tankar att återvända till 1930-talet, då kvarnen var i drift. Nuförtiden nyttjas den gedigna gamla kvarnbyggnaden för det mesta till konferenser, kurser och bröllopstillställningar – men det finns även ett café där, och det var det som lockade oss till den grönskande miljön i Årås. Dessutom passade vår fikafotograf på att fånga Årås allra vackraste sidor på bild! 
Den soliga dagen till ära var det inte bara vi som hade bestämt oss för att uppleva Årås kvarn. Utomhusserveringen kryllade av folk, vattnet porlade i vattendragen, second hand-butikens dörrar var öppna och ridsällskap travade glatt förbi på sina hästar. Dagen till ära bjöds det på kaffedopp bestående av tre olika bakverk: en minimal prinsessbakelse (som faktiskt gick att äta med händerna utan alltför mycket kladd), en kanelbulle och en kolakaka. En i sällskapet fick istället en syltkaka, men kolakakan var att föredra (se bild). Fikabrödet var inte det läckraste – kanelbullen var för torr, prinsessbakelsen innehöll rinnig grädde och höjdpunkten var kolakakan som förväntades vara torr – men som däremot var smarrigt krispig. Däremot får caféet pluspoäng för det ekologiska te-utbudet och det närproducerade kaffet, men vi läskdrickare hade gärna önskat att läsken hade serverats välkyld och inte ljum som sommarnatten.
Utan tvekan är höjdpunkten med Årås kvarn den stillsamma och vackra miljön. Det var ett givet val för oss att sitta utomhus och insupa den vackra naturen, medan vi föreställde oss att kvarnen var i bruk och att de 1600 invånarna som en gång i tiden var bosatta i Kölingared strömmade där utanför. Däremot är vi tveksamma till de mediokra plastmöblerna på uteserveringen, och tycker att de drar ner på helhetsintrycket en aning. När vi åkte därifrån så konsterade vi glatt att nästa gång vi besöker Årås, då struntar vi i kaffedoppet och käkar deras ekologiska glass istället – för den verkar betydligt mer deliciös. 
Betyg:
Fika:

Dryck:

Kundbemötande:
Miljö:
Slutgiltigt omdöme: