När det blivit dags för en liten fredagsfika i väntan på tåget (där Le Croissant som sagt är väldigt passande beläget) möts Fikapatrullen av ett ganska fullsatt café, men ett trevligt bemötande. Samtidigt är det en service som inte faller utanför ramen av vad som bör förväntas av ett café och den stabila standarden där är inget som lämnar ett större uttryck.
Samma sak skulle kunna sägas om det fika som för tillfället spisas; en snickerskaka och en chai-latte. Snickerskakan har en lagom storlek och en botten med frasiga rispuffar som på ett kul sätt bryter av mot den annars mer sega konsistens som kan förväntas, kort sagt en välsmakande men ospännande, stabil kaka. Chailatten placerar sig ett snäpp däröver dock och blir en glad överraskning, där det är ett generöst lager med skum och precis lagom varmt för att kunna intas direkt. Smaken sitter kvar på ett gott vis efteråt, men samtidigt är det “bara” en väldigt välgjord chailatte — det finns egentligen inget unikt eller lite extra tryck som skulle kunna puttat upp den till en fullpoängare.
På en plats som förknippas med resor och ständig rörelse är det tacksamt att ha lite oaser att kunna slå sig ned på och där fyller Le Croissant en funktion. Huvuddelen av sittplatserna är belägna bort från den mest trafikerade delen av centralstationen och med lagom mycket väggar finns det ett hyggligt lugn och för den som gillar det är det tacksamt att betrakta alla människor som rör sig fram och tillbaka utanför. Vad gäller inredningen är den fin, med ett par soffor och fåtöljer som ger lämpliga platser att kunna sitta under en längre stund — vilket alltid är uppskattat på caféer. Samtidigt är inredningen tyvärr lite opersonlig, de fina möblerna är inte långt ifrån vad som kan återfinnas på andra caféer. Men Le Croissant har åtminstone en minnesvärd detalj med sitt lilla galler i fönstret, där kunder kan fästa hänglås för att förkunna sin kärlek, som en minivariant av den klassiska bron Pont des Arts i Paris.
